Ansökan avsåg 1300 kkr (varav 1000 beviljades) till Linnéuniversitetet och SP Trä i Växjö gemensamt för inköp av en optisk virkesskanner för forskning om och vidareutveckling av metoder för maskinell hållfasthetssortering av sågat virke. Enligt ansökan hade den WoodEye-skanner av modell WE5 som avsågs ett betydligt högre marknadspris men den kunde genom särskild rabatt och medfinansiering från säljaren och viss kompletterande finansiering från universitetet inhandlas med detta anslag från Troedssonstiftelsen.
Konstruktionsvirke har sedan lång tid – vid sidan av visuell bedömning – brukat klassificeras med någon form av maskinell hållfasthetsbestämning. Den äldsta maskinella metoden bygger på mätning av styvheten utmed varje planka genom böjbelastning varifrån elasticitetmodulen (MOE) beräknas och böjhållfastheten predikteras. En senare metod för bestämning av MOE är att genom ett hammarslag i ena änden av en planka excitera en resonansfrekvens som kan användas för att beräkna plankans axiella MOE. Den stora begränsningen med de maskinella sorteringsmetoder som används idag är att de statistiska sambanden mellan MOE och och böjhållfastheten (”förklaringsgraden”) är förhållandevis svaga, vilket innebär att sorteringsresultaten måste belastas med stora säkerhetsmarginaler. Detta medför nerklassning av virke i förhållande till den verkliga hållfastheten med sämre kvalitetsutbyte i sågverksprocessen som följd.
Sedan de första maskinella sorteringsmetoderna introducerades i början av 1960-talet har forskare varit medvetna om att sambandet mellan uppmätt MOE och böjhållfasthet förbättras om längden på den sträcka över vilken MOE bestäms kan begränsas. Stora resurser har genom åren lagts ner på att utveckla metoder för att kunna bestämma lokala MOE-värden med en upplösning ner mot ca en cm, men metoderna har varit osäkra, kostsamma eller tekniskt ohanterliga och har därför inte kommit till någon större användning.
Forskning om maskinell hållfasthetssortering har bedrivits i Växjö under drygt tio år och forskargruppen består idag av ca åtta personer. Denna forskning har resulterat i att en helt ny, industriellt implementerbar och mycket lovande metod för bestämning av MOE-variation längs ett virkesstycke har tagits fram. Metoden bygger på punktlaserskanning av ytorna på ett virkesstycke. Genom att utnyttja den s.k. trakeideffekten kan fiberorienteringens variation över virkesstyckets ytor bestämmas. Denna information, tillsammans med en materialmodell som tar hänsyn till att materialegenskaperna varierar i förhållande till fiberriktningen och ett för den enskilda plankan uppmätt värde på axiell dynamisk MOE (resonansmetoden), kan man sedan använda till att beräkna MOE-profiler för böjning på högkant, på lågkant och i axiell riktning utmed plankans längdriktning.
För den forskning som tidigare skett hade man periodvis kunnat låna en laserskanner från IV, som utvecklar och säljer virkesskannern WoodEye, men varje sådant lån måste tidsmässigt anpassas till IV’s produktion och innebar dessutom tidskrävande inställningsarbete, kostnader och förseningar varje gång en ny skanner skulle lånas. Det var mot denna bakgrund man sökte bidrag till en ”egen” virkesskanner bestyckad med antingen röntgen eller ändskanning. Den skanner med ändskanning som beställts kommer att ge forskargruppen möjlighet att ytterligare utveckla den beskrivna sorteringsmetoden. På basis av fiberorienteringsinformation i 3D räknade man med att kunna öka den redan höga ”förklaringsgraden” till virkets böjstyrka som man kunde erhålla med ”Växjö-modellen”.
