Ansökan avsåg 2.000 kkr till SLU, Avdelningen för skoglig fjärranalys, för ett 2-årigt projekt med titeln ”Skattning av virkesutbyte med laserskanning”.
Laserskanning från flygplan utvecklades i Sverige för drygt 20 år sedan bl.a. för att leta efter främmande ubåtar i den svenska skärgården, men kom framför allt att bli ett mycket effektivt hjälpmedel för att beskriva landskapets topografi med hög precision.
Tidiga försök att också använda tekniken för att uppskatta trädhöjder, virkesförråd, mm visade sig lovande och i dag har laserskanning slagit igenom i skogsuppskattnings-sammanhang. Metoden som i dag bygger på en kombination av höjd- och beståndstäthetsdata (ex.vis st/ha) från laserskanningen och provytedata från fältmätning marknadsförs bl.a. av ett större konsultföretag (”FORAN Sverige AB”). 2011 års Marcus Wallenberg-pris tilldelades norrmannen Erik Naesset som varit starkt engagerad i utvecklingen av denna metod. Metoden marknadsförs med att man identifierar och positionsbestämmer de enskilda träden, vilket i princip öppnar för att ytterligare förfina metoden genom att i fältmätningsdelen också via positionsbestämning identifiera ett stickprov av de skannade träden och beskriva dem på ett sådant sätt att de kan utbytesberäknas mycket noggrant.
Det är en sådan utvecklad metod som man i det aktuella projektet vill åstadkomma, något som inte bör vara omöjligt, men som innebär utmaningar av både teoretisk och praktisk natur. I fältmätningsdelen vill man utnyttja ”markbaserad laserskanningsteknik” i form av små sensorer som kan sättas upp i terrängen på ett enkelt stativ och som kan samla data som beskriver de kringstående trädens position, stamform, kvistighet, mm. Dessa data kan så att säga ”tilldelas” träden i den flygburna laserskanningen och de kan – rätt genomfört – utgöra ett representativt urval från den totala trädmängden.
