Ansökan avsåg 1.350 kkr för inköp av  fast-fas NMR-utrustning till en av Svenskt NMR-centrums NMR-spektrometrar, som fanns vid Göteborgs universitet. Bakom ansökan stod Chalmers’ institution för Teknisk ytkemi, som varit en mångårig användare av Svenskt NMR-centrum och som räknade med att kunna få full tillgång till den aktuella spektrometern. Dittills användes denna spektrometer – liksom övriga vid Svenskt NMR-centrum – enbart för molekyler i lösning och då främst för studier av proteinstruktur och dynamik.

Man nämnde två exempel på projekt där fast-fas NMR var ett nödvändigt hjälpmedel:

• Studier av kemisk modifiering av cellulosafibern. Målet med detta projekt var att kvalitativt och kvantitativt studera strukturförändringar då fibern modifierades med ”kemiska handtag”, vilka innefattade olika funktionella grupper som fästs på den sekundära alkoholen på glukosenheterna. Dittills hade dessa NMR-experiment utförts  i samarbete med Umeå universitet, som hade tillgång till fast-fas NMR.
• Mesoporös silika som effektivt retentionsmedel i papperstillverkningsprocessen. Vid tillverkning av papper från pappersmassa så förlorades en stor del av de ämnen som sattes till för att öka den mekaniska styrkan och minska fuktupptaget hos papperet. Nya retentionsmedel, dvs kemikalier som minskade dessa förluster, var viktiga för att minimera kostnader vid papperstillverkning.

Detta projekt syftade till ökad förståelse kring syntesmetoder för silikabaserade retentionsmedel och drevs vid Teknisk ytkemi på Chalmers i samarbete med EKA Chemicals. En industridoktorand som var engagerad i projektet var i Santa Barbara för att lära sig de speciella NMR-tekniker som behövdes för de aktuella materialen och sökanden hoppades att de kommande experimenten med tiden skulle kunna utföras i Göteborg.

Ansökan avsåg 1.170 kkr för finansiering av ett doktorandprojekt (2 år från lic-examen) vid KTH/institutionen för Fiber- och Polymerteknik. Projektet hade rubriken: ”Uppgradering av sulfatmassafibrer med hjälp av enzymatiska tekniker till fibrer lämpliga för textilframställning”. Utöver två års doktorandlön omfattade den sökta finansieringen även en elektrospinningsutrustning.

Som rubriken anger gick projektet ut på att ”göra dissolvingmassa av pappersmassa” med hjälp av enzymer. Enligt ansökan så hade man i en förstudie uppnått mycket lovande resultat såväl vad gällde cellulosans reaktivitet som ifråga om massans låga innehåll av hemicellulosa.

I projektplanen nämnde man följande aktiviteter:

• Tillverka experimentmassor av typerna förhydrolyserad sulfat och sulfit.
• Behandla enzymatiskt olika massatyper av både barr och löv med kommersiella enzymer.
• Utvärdera egenskaper såsom reaktivitet och lämplighet för olika slutprodukter, ex.vis viskos eller andra textilfibrer
• Installera elektrospinningsutrustning och starta försök att tillverka nanofibrer.
• Karakterisera och utvärdera de framtagna fibrerna med olika analysmetoder, bl.a. fast-fas NMR (i samarbete med STFI).

Man pekade på att möjligheten att använda konventionella pappersmassor som råvara för textilprodukter skulle kunna öppna upp en ny marknad för dessa massor. Konkurrensen från elektroniska media förväntades leda till en minskande efterfrågan på traditionellt tryckpapper och samtidigt pågick det en debatt om bomullen som textilråvara, både vad avsåg tillgången och produktionsprocesserna.